lastinitas

Idag skulle jag ju börja på mitt nya jobb, men pigg och vaken som jag var kl 8 gick jag ut för att vänta på en vän som skulle hämta mig halv 9. Jag stod och väntade till kl 9 men där kom ingen och jag skulle vara där 9 till morgonmötet. tar jag bussen måste jag ändå ta taxi för hotellet ligger högst upp på berget och jag ville inte slösa mina sista pengar på det så jag gick helt enkelt tillbaka hem igen och skrev ett meddelande till chefen att jag inte hade möjlighet att komma idag.
han skrev tillbaka att jag skulle ringa senare. På ett sätt vill jag börja där men samtidigt vill jag inte alls för jag vet innerst inne att fösäljnining inte riktigt är min grej, men som jag skrev igår, jag kanske blir jätteduktig...

När jag väl var hemma igen sov jag till kl 11.30 sen åkte jag och Mauricio tillsammans till Ayuntamiento för att äntligen lämna mina sista papper och komma igång med äktenskaps arbetet... Men vad tror Ni dom säger där? Jo att jag fortfarande saknas ett papper. Jag höll på att dö... Varför säger dom inte allt på en gång när man är där? Dom har verkligen noll koll här i spanien på. Inte nog med att inte mina papper var helt OK, dom bad om Mauricios papper igen men då sa vi lugnt och stilla att sist vi var här hos Er så behöll ni alla hans papper för dom var helt i ordning. Men dom hade inte hans papper där dom har väl slängt bort dom och översnäll som min pojkvän är vilket kan vara så irriterande i såna situationer sa att han utan problem kan åka till Las Palmas igen och fixa nya papper om dom inte hittade dom.Jag satt där och blev mer och mer irriterad och tänkte att varför säger han inte bara att ni behöll papperna så dom måste vara här... Men näääää. så det hela slutade med att vi än en gång gick där ifrån utan att veta något nytt :(

Ja det var min underbara måndag... Stackars Stiiiina...

Efter ayuntamiento åkte jag hem till Anna och Martin och åt lite lunch och beklagade mig sen badade jag Martin Gud vad han älskar att bada och plaska. En liten bebis kan verkligen få en på bättre humör och det är en underbar känsla.
Jag hoppas min lilla bebis ska bli lika lugn och snäll som Martin och alltid vara glad och nöjd. det underlättar ju en del hehe.
Medans Anna vara inne och duschade gick jag igenom alla Martins försmå kläder och jag hittade jättemycket som jag kan använda till min lille. Konstigt nog tror vi alla att jag väntar en flicka så nu är jag inställd på det, så det blir liksom konstigt om det nu visar sig att det är en pojke. men är det en pojke kan jag ta ännu mer av Martins avlagda kläder och det är ju superbra, men än så länge tog jag bara kläder som både flickor och pojkar kan ha. Man ska ju inte köpa en massa i förväg, men att få ärva kläder kan inte betyda otur, eller???

Ja det var det de :)

Nu ska jag fortsätta att njuta av min islatte med vaniljglass, mums...

Ha en underbar måndag allihopa!!!

PUSS & KRAM



Jag kan äta själv och jag är nästan  alltid glad och nöjd ;)