lastinitas

Är hemma nu och har simmat i poolen, duschat (för 4:e gången), ätit en lätt middag och är nu nästintill död, känns det som. Jag ska gå direkt och lägga mig när jag skrivit klart och varvat ner lite till...

Dagen började som sagt för mig redan inatt, eftersom jag inte kunnat sova.
Efter duschen i morse och frukosten fick jag mina krafter som jag stått på tills nu.
Vi körde först till Puerto Rico och tankade, tack och lov att bilen orkade dit, sen fortsatte vi mot Las Palmas och läkaren.
Allt gick bra men det var ingen behaglig undersökning direkt, ajajaj säger jag bara. Vi kvinnor får stå ut mycket med våra kroppar, men antar att det är det som gör oss så starka som vi är =)
Läkaren sa att han inte hittade något "muy importante" men han ska studera resultatet ordentligt och jag fick därför en tid till 5 oktober och han sa att det är väldigt viktigt att jag följer upp detta nu för som sagt det kan ju bli cancer. Men jag är ju i Sverige då så får lösa det på annat sätt.
Precis som jag fått berättat för mig tidigare, görs ju inget så länge jag är gravid och jag har inget att oroa mig för just nu, så det är ju lugnande...

Efter läkarbesöket körde vi till köpcentrat Atlantico i Vecindario och gick runt lite. Jag var så himla trött men ville ändå passa på att gå och kolla lite och handla lite när vi för en gångs skull hade bil.
Så det gjorde vi...
Det blev en khaki grön kjol till mig. Jättefin faktiskt och väldigt somrig och det kostade bara 7.95 euro, vilket klipp. Ännu bättre är att jag kan växa i den och den ser lite ut som en mamma lång kjol. (Gud vad det lät tantigt, men den är fin, hehe)
När vi handlat lite mat och själv ätit lite skulle vi köra tillbaka hem, men då får bilen utbrott och den skrämmer mig ordentligt (för det var ju inte min bil, vill ju inte förstöra någon annans bil) Bara när jag startade motorn flyger varvmätararen upp till 7000 varv och bara står där och bränner. Jag blev rädd och skämdes ganska mycket för vi var ju inte ensamma i bilkön på väg ut på motorvägen. Och lättare blev det inte av att Mauricio istället för att lugna ner mig brusar upp ännu mer och börjar skrika och bara går ur bilen... Så där satt jag med en skrikande bil så fort jag startade och kände mig helt värdelös, trött och ledsen.
Men efter hjälp från ägaren fixade vi det tillsammans. Det var, precis som jag misstänkte, gaspedalen som krånglade. När den blev nedtryckt gick den inte tillbaka igen. Svårare än så var det inte, men ändå allt tjafs och oro och tårar, helt i onödan. Allt löste sig och vi körde för säkerhetskull bara i 80km/h hela vägen hem.
Allt slutade gott och det är ju meningen, men dagen blev ändå förstörd bara för det.

Efter att jag lämnat Mauricio hemma med alla påsar körde jag och lämnade bilen och gick upp till Anna och Martin. Där tog jag en kall dusch och sen gick vi alla och vilade oss. Jag slocknade på två sekunder men vaknade redan efter 1,5 timme av att Martin gnällde... Men lika bra det annars hade jag inte kunnat sova nu på kvällen.

Vid 20.30 kom jag hem igen och då hade jag än en gång handlat. Denna gång mat till oss för veckan...
Känner mig helt slut nu men är nöjd med min insats idag. Trots att jag inte sovit något har jag klarat av alla sysslor ;) 
Nu har vi precis ätit ångkokta och frästa grönsaker med kall yoghurtdippa och även lite kycklingsoppa och varmt bröd, mmm vad gott det är att få lagad mat...
Disken tar jag imorgon.

Ja, det var denna dagen.

Sov gott Allihop!!!  ♥

Foto har jag inte tagit några på ett tag, men det kommer i dagarna.